På en bild ser det ut att vara riktigt högt. På en annan ser det inte så farligt ut. En vacker sensommarvecka målade Titti och Henke sitt hus och jag tog på mig att måla de lite högre delarna.

Ingen av oss hade byggt ställning tidigare och när man står där och ska sätta ihop delarna är man inte alldeles för kaxig, speciellt som höjder inte är det som jag älskar allra mest här i livet. Hjärnan vet att det är säkert men samtidigt är den lite orationell och skickar en massa andra signaler när man står där uppe och vinden skakar om ställningen.

Men det var väl inte så högt egentligen…