Många turer kring bänkskivan till köksön. Är inget jättefan av granit och när jag fick en uppskattad prisuppgift var jag glad att det inte var mitt förstaval.

Redan när köket köptes för snart 4 år sedan såg jag en skiva på Marbodals utställningskök som jag direkt gillade. Den hette Grå Linne och är en laminatskiva som var relativt prisvärd.

Några utsvävningar senare, där jag tittade på bland annat:

  • Corian – dyrt och på vissa sätt ömtåligt, häftigt om man belyser det från baksidan.
  • Rostfritt – medelpris och oerhört hållbart.
  • Kompositsten – det bästa ur två världar.
  • Betong – snyggt, rysligt snyggt men tungt och tyvärr gick det inte att leverera i ett stycke.
  • Trä – nej, bara nej.
  • Bambu – tittade en del men landade snabbt i ett nej, inte minst för att jag har det på golvet.

Lite orolig att ett och samma material på en så stor yta skulle bli för dominerande valde jag efter mycket funderande bort att göra helt bänkskivan i rostfritt. Laminatskivan, som är förbannat snygg, låg och var intressant men kändes inte riktigt rätt.

Slutligen blev det en kombination, där jag har diskho i rostfritt, som ligger tvärs över köksöns bredd och laminatskiva på båda sidorna om. Förhoppningen är att det ska bryta av på ett snyggt sätt.

Leverans av laminatet blir i början av juni och den rostfria delen kommer i mitten av augusti.