Klacken som hela glaspartiet ska stå på är klar och tillfixad. Det fanns ett antal extra klinkersplattor av originalsort i garaget och i en hög ute i trädgården – det tackar vi för!

Provmontering av de båda sektionerna. Man kan fundera på hur de lyckats skada undersidan på detta sättet – när till och med metallen är skadad. Som tur var är det bara på undersidan.

 

Självhäftande tätningslist som man använder för att sätta ihop de båda sektionerna. En speciell ”stolpe” som man sätter mellan sektionerna och tätar och skruvar ihop.

 

Klart!

 

En fördel när man lyfter ut glasrutorna är att man kan skruva karmen som ett traditionellt fönster. I detta fallet gick det dock inte eftersom det skulle blivit rakt in i teglet. Vi använde därför de vanliga fästena som är så vanliga med PVC fönster.

Vi tätar/fixerar därefter med lågexpanderande fogskum för att det ska sitta stabilt och bli varmt.

 

Fogskum in action!

 

Karmarna sitter på plats och det är fogskummat. Betongsäcken ligger för att trycka ner trösklen som var lite stökig.

 

Vilken känsla när vi monterat i både dörren och glasrutan. Men det var någonting som gnagde, ska dörren verkligen ta mot så mycket när man öppnar och stänger?

 

Ni vet när man känner sig sådär riktigt dum? Det var så vi kände när vi tittade på dessa små platsjäklar och insåg att ”Vänta… det där är leveranssäkring, de ska inte sitta där… ”

Plötsligt var känslan i dörren mycket bättre, den var faktiskt alldeles normal. Nåväl.

 

(denna bild är tagen cirka en månad efter vi monterade upp glaspartiet)

Vi var lite fundersamma på om denna självhäftande, expanderande tätningslist verkligen skulle göra sitt jobb, för vi såg inte att den expanderade varken när eller efter vi monterat den. Men den lilla bit som blev över hamnade i ett hörn och jag är nu övertygad om att den faktiskt var expanderande!

Tejpbiten i ändan omslöt alltså hela rullen när vi slängde in den i hörnet!