Då dagen bjöd på mer takarbete men jag var ensam hemma uppstod ett visst dilemma. Inte så att jag har tänkt att ramla ner, men om något händer är det inte praktiskt att ingen är tillgänglig eller ens märker det. Min mamma kom då som räddaren i nöden och åkte ut till mig och läste, sydde lite och rensade ogräs (!).
Antalet timmar på taket blev dock begränsas, och med enbart 5 rader råspont lagt får man väl säga att det var enbart små framsteg. Det som tog en hel del tid var att fixa ventilationshålen mellan den ”gamla” och det ”nya” vinden. Min maskinpark var inte riktigt med mig och det tog några försök att få det att bli bra.
Den stora milstolpen var snarare det som gjordes på kvällen. Köksfläkten hängdes i! Det är ju ingen stor sak jämfört med taket, men det är en även en milstolpe eftersom vi saknat den så länge.
Såhär i efterhand är jag väldigt, väldigt glad att jag valde att byta spår och köpte en takintegrerad modell, även om det har inneburit ganska mycket merarbete. Men resultatet är ju slående, eller, egentligen är det ju motsatsen – man lägger knappt märke till den, vilket ju är poängen!
Återstår att se hur effektiv den blir med tanke på placeringen, men det lär ju vara bättre än vad det varit de senaste åren.
